Allt startade med min dotter - Fotografering

 

För över fyra års sedan kunde jag ha förlorat min dotter. Så går tankarna idag, då hade jag jobb på Skogaholms Bröd som orderplockare. Jag fick en otrolig smärta i magen under ett arbetspass som jag trodde berodde på foglossning, vad vet jag när jag väntar mitt första barn. Arbetsledaren gick förbi mig när tårarna rand för mina kinder och jag satt och väntade på att värken skulle gå över på en lastpall. Lite sköll fick jag och ett santal till akuten efter mycket tjat på mig blev till slut av. Jag är envis, lite för ennvis visade det sig efteråt. Inget fel på mig bara lite foglossning.

 

Efter många om och men bar det av till sjukhuset och efter ett ultraljud kch en kurva tagen på magen blev läkarna förbryllade då de ej fann något som var fel men att jag hade värkar. Till slut blev det ett vaginalt ultraljud som visade att hag inte nog med att jag hade värkar utan höll på att föda barn. Det blev ibgen skjuts tillbaka till arbetet som jag räknat med utan en övernattning och medicin som skulle stoppa värkarna. Bebisen i magen hade bara varit där i 26 veckor så om en förlossning skulle sätta igång kunde det gå illa. Särskilt med tanke på att bi sedan tidigare har fått höra att bebisen var något liten. Efter många om och men fick jag till slut åka hem med min sambo med ett villkor, sänglöge! Inget annat än sängläge. 

 

För att göra en otroligt löng historia kort så fick jag inte göra annat ön att ligga på siffan, öta mediciner varje dag för att stoppa vörkarna som kom dagligen, gå på kontroller på sjukhuset där det disskuterades hej vilt varför vprat barn var så litet som det var, vad som var fel. De letade fel på henne i 10 veckor och om knte det var nog så la hon sig med rumpan neråt, jag blev otroligt sjuk, fick karpaltunnelsyndromet och oron växte ju fler kontroller vi gick på, jag kan bara säga att min sambo är årets far efter allt han gjorde för mig under den här tuffa tiden, han var stak nör jag var svag, tog hand om sin skakande sambo som vissa dagar inte kunde stå på benen för de orkade inte bära henne. Han var min böttre häkft helt enkelt.

 

tösen kom till världen genom att vattnet gick och 1 timme efteråt hade jag redan öppnat 5 cm, det blev ett akut kejsarsnitt och ut kom en skrikande liten tös på 2300 gram och 42 cm lång som var FULL avv fett kan jag säga. Helt grå nu mär jag tänker efter. Jag fick se henne i 5 minuter innan hon togs ifrån mig kch hamnade på neonantal där hennes far fick ensam ta hand om henne i 4 timmar. 

 

Jag har sedan min dotter att tacka för allt, tack vare att jag låg på Neo så vill jag göra något med barn för barn, därav att jag nörjat med nyföddfotografing. Systemkameran inköptes hösten 2009, make up artist utbildningen blev av sommaren 2010 då jag öven köpte min Nikon D300s och startade mitt företag i november samma år. 

Äjag har lört mig fort oxh allt har gått så snabbt, jag har under denna tid även fått en son med en graviditet som jag aldrig gör om då min kropp ej är gjord för att böra barn. Men det är en annan historia ;)

 

 

 

Att vara mamma är det finaste som finns <3

vilket känslosamt och bra inlägg. Jag är jätte glad att allt har gått som det gått. Så vackra fina barn, så vackra foton och att du fotar med känsla.

Kra

SV: det fungerar. Jag har fortfarande en hel del att ta itu med då det gäller min ptsd och allt runt omkring vad den skapar/skapat. Men det går framåt känner jag. Annars hur mår du nu i läsande stund? Kram

Hej Kristin,tack för att du delar med dig och jag har följt hela din resa genom bloggen.

Tack för att du delar med dig, Kristin! Jag har själv inga barn men att vara mamma måste vara bland det finaste som finns.

Svar: jag har också skaffat mig en blogg på blogg.se, och har även kvar den på min domän, därför är headern annorlunda. :)

Vilken historia...

Jättefin blogg!