På söndag bär det av på fotoäventyr i Norska skogarna. Dansaren till höger följer då med och vi ska fortsätta med bilder ifrån serien, broken dancers och vem vet kanske skapa oss något nytt när vi ändå håller på.
Fotoschema skrivs för fullt och som det ser ut så kommer jag även denna gång få fotografera en barnfotografering när jag är där vilket jag ser fram emot. Nu skall det smidas planer, en ny gruppsida med dansare som tema skall startas och nya projekt skall påbörjas :)
Här om dagen fick jag hjälp ifrån oväntat håll och det var otroligt uppskattat. Mitt kära brudpar ifrån förra året kom ner och hjälpte mig att dona i studion. Shadi som är en musiker som fått mig att må bra genom att lyssna på hans låt jag nog ska länka till här någon dag erbjöd sig att hjälpa till. Roligt när man har så underbara kunder och jag tackar ännu en gång för hjälpen och bjuder på en bild ifrån bröllopet...
..och det gjordes även min nya kamera som jag bara ÄLSKAR! En Nikon D800 blev det och med mitt fasta 500/1,4 skapades magi och jag har otroligt mycket roligt material at gå igenom inför bildvisningen.
Har en rolig bild som visar en BTS bild som brudgummen tog. Där ser man min assistent, mig och bruden som jag fotar. Jag vade älskat om man kunde tagit kortet även bakom brudgummen, haha det hade varit en BTS det. Tills dess bjuder jag bara på en sneek peak som är tagen direkt ifrån kameran då jag ej hunnit gallrat igenom mina bilder men denna fastnade jag för direkt, enda tills jag såg bilden jag fick på ringarna, den blev nog favoriten på detaljbilderna och kommer hamna på min detaljvägg i studion sen.
Om ni läser detta just nu så sitter jag förmodligen och dricker en latte med ett brudpar som jag planerat en bröllopskonsultation med idag. Det är i mina gamla hemtrakter där jag r uppväxt så det blir lite nervöst. Jag har fått inställningen att detta brudpar har många ideer och vill väldigt mycket vilket jag bara älskar för då får man alltid göra något annorlunda under fotograferingen vilket fotografen uppskattar. så nu önskar vi mig lycka till!
För över fyra års sedan kunde jag ha förlorat min dotter. Så går tankarna idag, då hade jag jobb på Skogaholms Bröd som orderplockare. Jag fick en otrolig smärta i magen under ett arbetspass som jag trodde berodde på foglossning, vad vet jag när jag väntar mitt första barn. Arbetsledaren gick förbi mig när tårarna rand för mina kinder och jag satt och väntade på att värken skulle gå över på en lastpall. Lite sköll fick jag och ett santal till akuten efter mycket tjat på mig blev till slut av. Jag är envis, lite för ennvis visade det sig efteråt. Inget fel på mig bara lite foglossning.
Efter många om och men bar det av till sjukhuset och efter ett ultraljud kch en kurva tagen på magen blev läkarna förbryllade då de ej fann något som var fel men att jag hade värkar. Till slut blev det ett vaginalt ultraljud som visade att hag inte nog med att jag hade värkar utan höll på att föda barn. Det blev ibgen skjuts tillbaka till arbetet som jag räknat med utan en övernattning och medicin som skulle stoppa värkarna. Bebisen i magen hade bara varit där i 26 veckor så om en förlossning skulle sätta igång kunde det gå illa. Särskilt med tanke på att bi sedan tidigare har fått höra att bebisen var något liten. Efter många om och men fick jag till slut åka hem med min sambo med ett villkor, sänglöge! Inget annat än sängläge.
För att göra en otroligt löng historia kort så fick jag inte göra annat ön att ligga på siffan, öta mediciner varje dag för att stoppa vörkarna som kom dagligen, gå på kontroller på sjukhuset där det disskuterades hej vilt varför vprat barn var så litet som det var, vad som var fel. De letade fel på henne i 10 veckor och om knte det var nog så la hon sig med rumpan neråt, jag blev otroligt sjuk, fick karpaltunnelsyndromet och oron växte ju fler kontroller vi gick på, jag kan bara säga att min sambo är årets far efter allt han gjorde för mig under den här tuffa tiden, han var stak nör jag var svag, tog hand om sin skakande sambo som vissa dagar inte kunde stå på benen för de orkade inte bära henne. Han var min böttre häkft helt enkelt.
tösen kom till världen genom att vattnet gick och 1 timme efteråt hade jag redan öppnat 5 cm, det blev ett akut kejsarsnitt och ut kom en skrikande liten tös på 2300 gram och 42 cm lång som var FULL avv fett kan jag säga. Helt grå nu mär jag tänker efter. Jag fick se henne i 5 minuter innan hon togs ifrån mig kch hamnade på neonantal där hennes far fick ensam ta hand om henne i 4 timmar.
Jag har sedan min dotter att tacka för allt, tack vare att jag låg på Neo så vill jag göra något med barn för barn, därav att jag nörjat med nyföddfotografing. Systemkameran inköptes hösten 2009, make up artist utbildningen blev av sommaren 2010 då jag öven köpte min Nikon D300s och startade mitt företag i november samma år.
Äjag har lört mig fort oxh allt har gått så snabbt, jag har under denna tid även fått en son med en graviditet som jag aldrig gör om då min kropp ej är gjord för att böra barn. Men det är en annan historia ;)
Ett av mina absoluta favorit porträtt är ifrån detta bröllop ifrån i somras uppe i Stockholm. Istället för att gå utanför kyrkan och ta kort på kyssen ville jag fotografera i motljus på mitt brudpar och även fånga lite av gästernas gratulationer. Idag ett himla bra val då detta porträtt är årets favoritporträtt på just bröllop.
